Jag ser mig själv som målare och utforskare

Uppdaterad: feb 13

Amanda Karlsson är just nu aktuell med utställningen Beacon på Galleri Helle Knudsen. I serien har hon arbetat kring separation som koncept och förlorandet som slutsats. Baserat på upplevd historia och infångade narrativ så möter vi motiv som befinner sig i en fragmenterad framtid.

Amanda Karlsson

När förstod du att du ville bli konstnär?

Jag har alltid målat. Men när jag var barn så innehöll måleriet lika mycket frustration som glädje. Jag var alltid arg när det inte blev så som det såg ut inuti mitt huvud. Det ledde till att jag slutade måla ett tag. Under bildlektionerna på högstadiet fick jag kritik för att jag inte hade tillräckligt med fantasi. Det gjorde mig såklart ännu mer frustrerad och jag började göra ett eget projekt för att höja mitt betyg. Under det projektet blev jag förälskad i måleriet. Konsten tog emot och uppmuntrade mitt kämpande som inget annat gjort förut.

"Konsten tog emot och uppmuntrade mitt kämpande som inget annat gjort förut."

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?


Jag är väldigt disciplinerad. Går upp ungefär samma tid varje dag och åker till ateljén för att få in ungefär tio timmars arbete. Arbetet kan bestå av måleri men också av att bygga rekvisita eller fotograferingar.


Vad är dina tankar kring utställningen Beacon?

Beacon är en utställning som utgår från förlust. Det var där tematiken började och det är också där jag nu lämnat den. Förra året blev jag lämnad av en partner. Det var en lång relation och det tog hårt på mig. Jag var inte förälskad längre men det kändes som både dåtid och framtid togs ifrån mig. Under den här perioden så spelade jag ett tv spel som heter Subnautica. I spelet så finns det en maskin kallas för en Beacon. Den kan man placera ut på ställen man varit för att alltid hitta tillbaka men man kan också placera den på ställen man ska åka till för att hitta dit. Den här maskinen tröstade mig något otroligt för det var exakt det jag letade efter. Inte i spelet men i livet. Ett sätt att bevara men också att röra sig framåt. Att få en riktning. Jag insåg också att det jag varit med om är något allmänmänskligt och att det finns naturliga beröringspunkter kring det.

"Allt brinner här" - från utställningen Beacon

Du ställde ut på galleriet senast 2015, hur skulle du säga att ditt arbete har förändrats under åren?

Rent hantverksmässigt har jag självklart utvecklat mitt måleri men jag har också börjat måla på utsågat trä. Det uppkom från en frustration jag hade med mina bakgrunder. Jag utgår från fotografier i mina målningar och därför arrangerar jag alltid en scen i min ateljé baserat på min tanke kring tematiken. Scenerna jag fotograferar är väldigt planerade med både rekvisita, modell och vinkel, däremot stängde dom möjligheten att måla utomhusmotiv. Så jag valde helt enkelt att stänga den dörren helt i och med att såga ur det viktigaste i trä och använda det som duk. Efter ett tag började jag dock längta efter rumsligheten på dukarna och började då utveckla måleriet så som det ser ut just nu. Bakgrunder inspirerade av fiktiva platser som blivit ihoppusslade med verkligheten.



Vad skulle du säga är din konst handlar om i stort?

Jag ser mig själv som målare och utforskare. Det har jag nog alltid varit. För mig är måleriet ett språk, en riktning och en handling. Det är måleriet som leder utforskandet och får mig att gräva djupare än vad som är nödvändigt. Jag står ofta där jag gräver. Intresserar mig för allmäntillståndet i mitt sammanhang, samtalet med en annan människa eller vår gemensamma samhällskropp. Därför är det också viktigt för mig att ta ett steg åt sidan från mitt grävande och låta det fyllas av andras narrativ. Blandas ihop med mitt eget, fabler och fiktion. Därav blir det till något nytt som varken är ditt, mitt eller vårt. Jag betraktar mina verk som sina egna. En egen formulering av en upprepad fråga som trots att den är nödvändig att ställa, inte kräver något svar. Fortsätta rörelsen oavsett om den leder inåt, utåt eller precis där vi står.


"Tematiskt så arbetar jag oftast kring inre upplevelser och det gör att jag automatiskt utgår från mitt eget inre."

Hur går ditt förarbete till?


Processarbete är otroligt viktigt för mig. Jag gör alltid nya verk till en utställning och ställer inte gärna ut samma sak flera gånger. Tematiskt så arbetar jag oftast kring inre upplevelser och det gör att jag automatiskt utgår från mitt eget inre. Mitt problem med det här är min grundtanke med måleri som språk och konst som en slags djupgående kommunikation. Då om jag enbart utgår från mig själv så ser jag ingen anledning att göra konst om det. Därför skulle jag hävda att jag arbetar performativt. Att jag tar mig an en frågeställning och försöker sen blanda ut den för att skapa direkta beröringspunkter. Jag blandar ut den med samtal, en del direkta intervjuer, fabler och fiktion. Allt i den tidsrymden jag arbetar på en utställning/installation. Det här är viktigt för att inte mina verk ska vara någons. Dom ska vara sina egna.


Vad inspirerar dig?


Eftersom jag kommer från Värmland så lever också berättartraditionen i mig. Jag blir därför väldigt inspirerad av sagor, fiktion och historier. Hur dom förs vidare och förändras. Att dom från början är fakta baserat på en persons upplevelser men att dom skiftar ju fler som berättar dom. Jag är också väldigt inspirerad av data och tv-spel och hur de hanterar ett narrativ. Hur de skapar en vilja att veta mer och bli en del av den verklighet som dom presenterar.


Vad är ditt konstnärliga drömprojekt?

Eftersom jag anser mig utföra en slags forskning, absolut inte på ett professionellt sätt utan mer som ett barn, så är det ett projekt som skulle sträcka sig över en längre tid. Jag vill gräva väldigt djupt i något oväsentligt eller smalt. Söka en sanning som absolut inte existerar men kanske kan man skymta den i något hörn av processen. Där tror jag konsten som helhet fyller en viktig funktion. Konsten tillåter forskning utan slutmål.


"Jag vill gräva väldigt djupt i något oväsentligt eller smalt."

Favoritkonstnär just nu?

Väldigt många. Men en av de konstanta jag alltid återkommer till är Lotta Hannerz. Hennes verk får mig att känna likadant som för narrativet i digitala världar. Jag vill alltid in i dom och hitta mer.


Vad har du på gång framöver?

Under förra året arbetade jag på en installation för Ståhl Collection som öppnar nu i maj. Jag är väldigt exalterad för att den installationen ska möta världen. Började också precis arbeta med kort text och större målningar i kombination. Ett slags möte i magisk realism som jag ser fram emot att jobba kring. Annars förhandlar jag om en större muralmålning just nu och har en del separat och grupputställningar inplanerade. Året är bara känt i konturerna just nu men jag ser fram emot det.


Amanda Karlssons utställning Beacon pågår på Galleri Helle Knudsen t.o.m. den 23:e februari. Torsdagen den 20:e februari kl. 18 anordnas ett konstnärssamtal med Amanda. Anmäl dig via mail: sara@gallerihelle.com eller telefon 08-661 06 84


>> Läs mer om utställningen

>> Kontakta galleriet

Galleri Helle Knudsen

Stora Gungans väg 11, 122 31 Enskede

Stängt för sommaren. Välkommen åter 20/8!

Mail: info@gallerihelle.com

Telefon: 08-661 06 84

Alla kontaktuppgifter

  • Facebook - Black Circle
  • Instagram - Black Circle